teamwork

Teamwork, en nåd att stilla bedja om

Det var med en kombination av hemvändarens glädje och avsaknad av VD-arbetet som jag i måndags åter tog på mig landstingets läkarpyjamas och spritade av stetoskopet. Långt borta kändes den fantastiska veckan i kostym med ansvar för Dedicares löpande verksamhet och framtidsplaner. 

Tankar och minnen från veckan som VD poppar upp som glada påminnelser i de minipauser som uppstår när jag går till väntrummet för att hämta nästa patient. Onda halsar och urinvägsinfektioner varvas med utredning av potentiellt livshotande sjukdomar och akuta livskriser. Fokus borde ligga på förebyggande arbete för att ge patienten ett långt och friskt liv med möjlighet att bli sin egen lyckas smed. Alltför ofta blir det fråga om brandsläckning och reaktivt arbete. Patienterna är bokade back-to-back med undantag för korta raster för lunch och de livsviktiga för- och eftermiddagsfikorna. 

Det kan låta märkligt för en lekman men just pauserna är kanske dagens viktigaste punkter på schemat för personalen på en vårdcentral. Det ofta ensamma och mycket självständiga arbetet gör de gemensamma pauserna extra viktiga. Utöver det självklara social umgänget är de ofta det bästa tillfället att utbyta erfarenheter. En möjlighet att använda vårdcentralens ackumulerade erfarenhet från läkarchef till receptionist för att diskutera svåra patientfall. Alla ser vi patienterna i olika miljöer, observerar och bidrar till insamling av en helhetsbild för bedömning, men också till patientens egen upplevelse av att bli sedd och omhändertagen på bästa sätt.

Med tekoppen tryggt i handen under eftermiddagens paus slår det mig plötsligt att det är ju precis detta jag gjorde förra veckan fast i en helt annan miljö. Hektiska arbetsdagar med möten i en strid ström och få pauser. Liksom arbetet på vårdcentralen är arbetet som VD ofta ensamt med ett stort ansvar för företagets hälsa. Möjligheterna till interaktion med andra VD:ar stundtals begränsat av så väl praktiska skäl som tystnadsplikt och konfidentialitet.

Med blicken mot horisonten ligger fokus på företagets välmående och utveckling men arbetet varvas med brandsläckning och stundtals svårare kriser då kortsiktigt fokus ligger på att rädda patienten för stunden. Börsen och ett flertal statliga myndigheter sätter upp både bra och stundtals mer tveksamma regler och krav för hur verksamheten ska drivas, inte helt olikt Socialstyrelsen, Försäkringskassan och våra folkvalda landstingspolitiker.

I stunder av såväl med- som motgång är det också för en VD skönt att kunna luta sig mot sin personal och sin koncernledning för stöd, erfarenhet och inspiration.

I stunder av såväl med- som motgång är det också för en VD skönt att kunna luta sig mot sin personal och sin koncernledning för stöd, erfarenhet och inspiration. Var medarbetare har sitt perspektiv och både kan och måste bidra till fortsatt utveckling och framgång. Till syvende och sist är det lagets gemensamma insats som räknas. 

Att ha fantastiska medarbetare som, omvärldens utmaningar till trots, varje dag tillsammans ger sitt yttersta för att ge patient som företag de bästa förutsättningarna till fortsatt välmående och framgång är en nåd att stilla bedja om. VD-arbetet och ledningsansvaret lockar mig fortsatt, nu kanske än mer än tidigare. Utmaningen att själv bygga en välfungerande organisation kommer jag garanterat att återvända till, men för stunden njuter jag av det kliniska arbetet som läkare. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som får möjligheten att arbeta i välfungerande organisationer med smarta, drivna och härliga medarbetare. Tacksam tömmer jag det sista ur tekoppen och återvänder till mitt mottagningsrum.

Mattias Bernow
VD på Dedicare vecka 43
Vilken sorts chef är du? Gör vårt test!